Categories
Bloggen Mat

Espresso Martini

Alla bloggar vi på lite olika sätt. Pauline, exempelvis, skriver otroligt långa inlägg som huvudsakligen består av bilder. Inte mig emot, särskilt inte när ämnena är intressanta. Nu är hon precis hemflugen från Bali och Hong Kong, så givetvis finns det två rejäla fotoreportage därifrån. Inte bara “titta vilken skön semester jag haft, pilutta er!” heller, utan lite lagom med diss av det som förtjänar att dissas. Såsom påträngande gatuförsäljare. Läs!

För att nu visa att jag minsann också kan posta inlägg med femtioelva (nåja) foton i så tänkte jag göra något nytt, nämligen ett drinkrecept. Detta hittade jag i den utmärkta boken Kaffe av Rasmus Kjaer och Jens Henrik Thomsen. Receptet återfinnes också lite varstans på nätet, fast med lite olika ingredienser och tillagningssätt.

Espresso Martini

3 cl vodka
1 cl kaffelikör
6 cl espresso
is
shaker

Ta den vodka och kaffelikör du har hemma, jag använde Smirnoff och Kahlúa. Alkoholhalten på den färdiga drinken blir 10-12%. Vill du ha den sötare/beskare eller svagare/starkare är det bara att justera ingredienserna. Drinkblandning är en konst!

Espresso Martini, steg 1

Fyll shakern med is (den behöver inte bli helt full).

Espresso Martini, steg 2

Brygg en espresso.

Espresso Martini, steg 3

Häll den över isen.

Espresso Margini, steg 4

Mät upp och tillsätt vodkan.

Espresso Martini, steg 5

Dito för kaffelikören (ja, det är lite drygt 1 cl på bilden).

Espresso Martini, steg 6

Tryck fast locket på shakern och skaka intensivt en stund.

Espresso Martini, steg 7

Häll upp i ett snyggt glas. Det blir mycket skum, se till att få ut det ur shakern! Dock ska ingen is följa med.

Espresso Martini, steg 8

Klart! Bör avnjutas medan den fortfarande är iskall. Glaset kan placeras i frysen en stund i förväg så håller drinken sig kall längre.

Categories
Mat

Julskinka = kärlek

Julskinka i ugnen

Vuxenpoängen fortsätter att rasa in – efter tips från en kamrat och en hel del läsande på Kostdoktorn.se har jag bestämt mig för att pröva på en LCHF-diet, alltså en kost så befriad från kolhydrater som det går, där energin istället kommer från fett. En variant på LCHF är den välkända s k Atkins-dieten. En mycket passande diet så här vid jul eftersom det mesta av julmaten faktiskt är ganska kolhydratsnål som den är – bortsett från Janssons, risgrynsgröt och alla sorters söta kakor då förstås. Bland de saker som är helt okej att äta i mängd finns julskinka, så idag har jag (beväpnad med morsans hemliga recept) nu börjat tillaga min egen. Mums!

Effekterna av att gå från pasta, potatis och ris som grundpelare i kosten till att inte ens dricka läsk är onekligen rätt påtagliga. Hittills har jag kunnat konstatera följande effekter (med reservation för att vissa förmodligen är inbillade eller orsakade av andra saker):

  • Ingen paltkoma efter måltider, även större dylika. Känner mig generellt sett piggare.
  • Annorlunda mättnadskänsla, svårt att beskriva skillnaden. Håller dock i sig längre än förr.
  • Kraftigt minskat sug efter sötsaker. Något minskat sug efter kaffe.
  • Kraftigt ökat sömnbehov första dagarna, därefter något förhöjt mot tidigare.
  • Är trött på förmiddagen men pigg på eftermiddagen, tvärtom mot innan, däremot är jag fortfarande kvällspigg.
  • En smula ont i magen, särskilt i början (förmodligen övergående besvär).

Huruvida jag faktiskt går ner i vikt har jag ingen aning om, för jag äger ingen våg. Istället kör jag med en lite okonventionell metod för viktuppskattning som kallas “byxmetoden”. Går jag i mina gamla byxor så har jag gått ned i vikt! Om nedgången blir så stor som den påstås bli i början (2-5 kilo/vecka) borde jag dessutom se en skillnad i spegeln rätt snart.

Varför då LCHF? Jag har aldrig varit särskilt orolig över min vikt, men när jag senast upptäckte hur dyrt det är att köpa byxor för att de gamla blivit för trånga kände jag att det kanske var dags att tappa lite. Fysisk träning eller motion har aldrig tilltalat mig – dels för att det är olidligt tråkigt, dels för att det tar stora mängder tid som jag kan göra roligare saker med. Dessutom tycks LCHF vara en diet som fortfarande låter mig äta de flesta av de saker jag tycker om (kött!) och som inte är alltför restriktiv (en öl eller två är fortfarande okej).

Den som är nyfiken på LCHF rekommenderar jag att läsa den här sidan (och den här), som innehåller allt man behöver veta för att bilda sig en uppfattning eller prova på själv.

Categories
Aargh, idioter! Mat Politik

Jag blev just sugen på indiskt!

SvD:s ledarsida och flera liberala bloggare rapporterar att radikala fackförbundet SAC Syndikalisterna bestämt sig för att göra en Wild’n’Fresh, fast på om möjligt ännu lösare grunder. Här handlar det inte om något så enkelt som kollektivavtal. En anställd på restaurangen Lilla Karachi, av många ansedd som en av de bättre indiska restaurangerna i Stockholm, anser att restaurangen är skyldig honom pengar. Nu vill han ha 80 000 kronor. SAC har spätt på med ett eget krav på 10 000 kronor till.

När krögaren av uppenbara skäl vägrade – inga bevis på att skulden finns verkar existera, det är ord mot ord – gick SAC ut i s k “indrivningsblockad”. Man går alltså in för att störa restaurangens verksamhet och trakassera gästerna tills dess krögaren betalar. Helt lagligt, dessutom. Hells Angels och Bandidos, om ni läser detta är det dags att börja kalla er fackförbund. De kommer bevisligen undan med sådant som “vanliga” kriminella gäng får skaka galler för.

Problemet här är egentligen inte huruvida skulden verkligen existerar. Om den gör det borde krögaren naturligtvis betala den. Att undanhålla någon pengar man är skyldig är inte bara omoraliskt, det är också brottsligt. Således kan man tycka att den f.d. anställde helt enkelt borde gå till domstolen med sitt krav. Att han istället valt att ringa de tuffa grabbarna i facket betyder en av två saker: antingen är skulden påhittad, eller så har han inga som helst bevis för den. I det senare fallet är det visserligen tragiskt, men knappast krögarens fel.

Problemet är att en fristående organisation, oavsett om den kallas fackförbund, kyrka eller motorcykelgäng, tar sig rätten att sabotera ett företags verksamhet på grund av en skuld som inte går att belägga. Detta är oacceptabelt. Var och en är oskyldig tills motsatsen bevisats. I annat fall skulle jag ju kunna starta ett “fackförbund” med enda syfte att bedriva laglig utpressning. Synd att SAC kom på den utmärkta idén först. Deras metoder gör dem till simpla gängbusar som bedriver utpressning och sabotage, samtidigt som polisen inte kan göra annat än se på.

SAC hävdar (förstås) att deras blockad är berättigad eftersom krögaren vägrar förhandla, men om deras villkor är “ge oss 90 000 kronor eller dö” finns det ju inte så mycket utrymme för förhandling. Om rättvisa och sunt förnuft, snarare än en blind tro på den “osvenska modellen”, fick styra skulle syndikalisterna pepparsprejas, handbojas och dunkas ned i asfalten. I brist på det kan man ju stödäta på Lilla Karachi. Det känns åtminstone extremt lockande för mig den kommande helgen. Ses vi där?

Categories
Aargh, idioter! Mat

Bara fånigt bojkotta ICA

Så har ytterligare en ICA-handlare då hamnat i klistret på grund slarv, eller direkt fusk, med bäst-före-datum. Beklagligt, men inte helt oväntat. Det är naturligtvis alldeles lysande att handlare som slarvar med färskvaror hängs ut och straffas, men som alltid när media/bloggosfären satt tänderna i en riktig (eller fiktiv) SKANDAL kryper en massa tokiga skogstomtar ut från under sina stenar för att dela med sig till världen av sin idioti.

Skogstomtarna är de som menar att den korrekta responsen på köttfärsslarvet är att bojkotta ICA. Detta är emellertid både verkningslöst och sannolikt till skada för den som bojkottar. Även om tusentals skulle sluta handla på ICA helt och hållet kommer det inte att märkas i handlarnas vinstmarginaler, därmed blir bojkotten verkningslös. Att bojkotta ett visst företag kan emellertid vara nyttigt för individen, eftersom denne då förskonas från företagets produkter. Men just i fallet färskvaror finns det inget skäl att tro att fusk med bäst-före-datum inte förekommer även hos andra handlare. ICA lär dessutom skärpa sig nu, efter all negativ publicitet. Att handla sin mat annorstädes lär således öka snarare än minska risken att råka ut för fusket.

Andra menar att ICAs fusk är ett resultat av kapitalistisk girighet och att den bästa lösningen vore ett förstatligande av hela rasket. Dessa är för övrigt samma puckon som brukar tala sig varma för statliga monopol, om inte på precis allt så åtminstone sånt som är “livsnödvändigt”: typ bostäder, mat och starka anti-verklighetspiller. Argumentet bakom är att staten minsann skulle sköta allting så mycket bättre, vilket är skitsnack. Om staten har monopol på mat och butikerna börjar sälja rutten fisk för att spara pengar, vart ska du vända dig? På en fri, konkurrensutsatt marknad finns alltid alternativ, under ett monopol finns det inga.

Den som menar att fusk med bäst-före-datum och annat mygel aldrig skulle förekomma i en statligt ägd matbutik är för övrigt så korkad att det knappt är värt en kommentar. På en marknad utan konkurrens finns absolut noll incentiv att erbjuda kunderna vare sig värde eller kvalitet för deras pengar. Sådana företag syftar, liksom dagens fackförbund, ju främst till att ge folk (i många fall oförtjänt) trygga anställningar. Inte till att leverera någon form av kundnytta.

Nu ska jag äta spaghetti med köttfärssås!

Köttfärs