Categories
Politik Religion

Religionsfrihet och barnporr

I eftermiddagstristessen fångade två artiklar mitt intresse: Den här gamla debattartikeln om religionsfrihet och den här färska om barnpornografi. Både tycks ha fångat bloggosfärens intresse då de publicerades, men då var jag tydligen upptagen med annat. Några saker har jag emellertid att säga.

Religionsfriheten först, då. Artikeln, undertecknad av medlemmar och supporters för förbundet Humanisterna, för kort sagt fram budskapet att dagens lagar om religionsfrihet är onödiga, eftersom samma grundläggande rättigheter redan ges av andra, mer grundläggande lagar. Man påpekar också mycket riktigt att vanliga lagar, exempelvis mot djurplågeri, går före religionsfriheten vilket i praktiken gör den meningslös. Tyvärr har artikeln ett gäng logiska och faktamässigahål. Religionsfriheten som sådan avhandlas genom ett par paragrafer i grundlagen och är i sig så självklar att det knappast skulle göra någon nytta om man tog bort den. Som artikelförfattarna konstaterar ger religionsfriheten inte något slags carte blanche att begå brott i religionens namn, vilket annars skulle vara en fullt rimlig invändning mot den.

Det man möjligen kan invända mot är att ovetenskapligt trams i form av uråldriga berättelser om “gudar”, mirakel och annat nonsens har något lagligt skydd över huvud taget. Men religionen är onekligen ganska djupt integrerad i vår kultur, och att förbjuda hela rasket och dra in allt statligt stöd över natten skulle antagligen göra mer skada än nytta. Med tiden kommer antagligen den religiösa andelen av världens befolkning att minska till obetydlighet till förmån för ateister och agnostiker, som funnit att religionen spelat ut sin roll i en tid då kunskap inte längre är något som endast de priviligierade har tillgång till, där “tro” ersatts av vetenskapligt prövade teorier som på ett mer sanningsenligt sätt än någon “helig skrift” förklarar hur universum fungerar. Detta är en process som lär accelerera med tiden.

Vidare så till den mer färska artikeln om barnpornografi. Här menar Tomas Bodström och Helena Karlén, båda tillhörande organisationen ECPAT, att det läggs för lite resurser på att bekämpa barnpornografibrott. Specifikt vill ECPAT att mer resurser tillförs i form av personal för att kunna granska de miljontals barnpornografibilder som beslagtas varje år, samt för att kunna göra tillslag mot konsumenter och producenter av barnpornografi. Det finns ett par feta hål i argumentationen. Det första är att Bodström själv bidragit till att minska andelen resurser till utredning av barnpornografibrott. Som gammal sosse är det förstås kul att kunna sitta och kritisera den nya regeringen för saker man själv i högsta grad varit med och orsakat. Men särskilt trovärdigt är det inte.

Den andra är att det faller på sin egen orimlighet att svensk polis skulle tillföra tillräckligt mycket resurser för att på någon rimlig tid kunna granska de tre miljoner bilder som det enligt artikeln rör sig om. Om en bild tog trettio sekunder att granska skulle det ta tio polistjänster på heltid ett år för att granska samtliga bilder! Och då pratar vi om ett enda, förvisso rekordstort, tillslag. I praktiken tar förstås varje bild mer än 30 sekunder att granska då man också försöker identifiera barnen och pedofilerna på bilderna, samt förmodligen katalogföra varje bild som bevis. Vidare är det inte särskilt svårt att förstå att ingen normalt funtad polisman frivilligt tittar på barnporr åtta timmar per dag, fem dagar i veckan i ett år.

Så hur mycket resurser vill Bodström egentligen tillföra? Övergreppen som visas på bilderna har ju redan skett. Att blotta innehavet av barnpornografi är kriminaliserat är en sak, men att försöka beivra varje sådant brott är i praktiken helt klart omöjligt. Man bör snarare rikta in sig på dem som begår de faktiska övergreppen, ty att våldta barn är olagligt praktiskt taget varhelst i världen det sker, och då oavsett om man spelar in skiten på video eller inte. Man bör dock välja andra utredningsvägar än genom att manuellt granska miljontals barnporrbilder. Att följa distributionsvägarna från konsument till producent direkt torde vara betydligt effektivare, men detta är vanligt polisarbete och det är förstås käckare att lägga slantar på den särskilda “barnpornografigruppen”, vilket är vad Bodström efterfrågar. Det märks att karln är sosse, när han skiter i både vad saker kostar och om det skulle ge resultat.

Categories
Politik Religion

Vi lever tydligen på 1800-talet

Åtminstone känns det så, när två exempel på religiös dårpippi dyker upp i media på samma dag. Men där det ena fallet bara får en att skratta åt dumheterna, är det andra ett exempel på oerhörd grymhet och människoförakt i religionens namn. För att börja med det löjliga: Scandic Hotel backar sitt beslut att ta bort biblarna från hotellrummen. Jag har aldrig störts av att hitta en bibel i byrålådan när jag bor på hotell, men känns inte hela företeelsen väldigt 1800-tal? “Heliga skrifter”, är det inte dags för oss som civilisation att växa ifrån sånt trams snart?

Om någon vill ha en bibel eller någon annan bok med sig på resa är det väl inte svårare än att stoppa den i ryggsäcken innan man åker. Eller läsa den på Internet. Varför man förväntar sig att hotellen skall distribuera biblar är mig helt oförståeligt. I praktiken handlar förstås de religiösas upprördhet egentligen om att man räds den framåtskridande sekulariseringen av samhället. Kyrkan har förlorat sin maktposition och samtidigt flyttar massor av människor från andra kulturer in i landet, vissa av dem djupt religiösa, få av dem kristna, många djupt trötta på allt vad religion heter efter decennier av religiöst förtryck i sina hemländer.

Tyvärr visar det sig att religiöst förtryck inte är något som år 2007 är förbehållet u-länder i mellanöstern. Många länder håller sig fortfarande fast i religiösa lagar som tar ifrån kvinnan rätten att bestämma över sin egen kropp. I Irland vägras en 17-åring göra abort, trots att hon bär på ett icke livsdugligt foster. Hon har också belagts med reseförbud för att hindra henne från att resa till ett land med mer human lagstiftning, såsom England. På vilket sätt är det “guds vilja” att tvinga en tjej att föda ett dött missfall?

Abortlagstiftning måste se till kvinnans (föräldrarnas) rättigheter först och främst. I min mening är det mer ohumant att föda ett barn som kräver ständig vård och passning under hela livet än att göra abort innan fostret är färdigutvecklat. Vi ska förstås inte abortera alla barn som inte är “perfekta” – men valet skall vara föräldrarnas. Ingen ska tvingas bli förälder, oavsett vad kyrkan tycker. Lagar som grundar sig i religion snarare än sunt förnuft hör hemma i det förflutna, och varje försök att bevara eller införa dem måste bekämpas. Så även i Sverige.